Bättre eller sämre än genomsnittet? – Om självmedkänsla och hälsosam egoism
Fundera över hur du skulle skatta dig själv på följande områden:
- Tycker du att du är en bättre eller sämre bilförare än genomsnittet?
- Ser du dig själv som mer eller mindre intelligent än genomsnittet?
- Har du mer eller mindre humor än genomsnittet?
- Är du mer eller mindre ärlig än genomsnittet?
När den här typen av frågor har ställts i olika studier, visar det sig att 80-90% av alla tillfrågade skattar sig själva som bättre än genomsnittet. Och det är ju förstås orimligt – vi kan inte alla vara över snittet, hälften av oss måste vara under. Men vi lever i en konkurrensinriktad värld, där vi ständigt jämför oss med andra, och vi verkar ha ett behov av att vara speciella, och bättre än andra – annars ser vi oss själva som misslyckade. Men det här betyder att vi kräver det omöjliga av oss själva, för hur hårt vi än anstränger oss kommer det alltid att finnas andra människor som är mer framgångsrika, tjänar mer pengar, har vackrare hem, mer välartade barn eller är mer vältränade. Och när vi inser det, slår vi ner på oss själva och känner oss värdelösa.
Jag tror att vi behöver sluta jämföra oss med andra, för det är en tävling vi aldrig kan vinna– det kommer alltid att finnas någon som är bättre än du. Vi har alla våra olika styrkor och svagheter, och det är okej. Tävla i stället mot dig själv, för du kan alltid bli en bättre version av dig själv än du var i går.
Vi behöver också acceptera att vi inte alltid kan vara på topp – det är det ingen som kan. De flesta av oss har dagar när vi känner oss fullständigt misslyckade. Och det bästa receptet då är självmedkänsla.
Självmedkänsla handlar om att vara snäll mot dig själv när du har det jobbigt. Att behandla dig själv med samma vänlighet och omtanke som du skulle behandla din bästa vän med. Att påminna dig själv om att du är okej som du är, och att du inte behöver vara perfekt för att duga. Ingen är perfekt, vi har alla brister. Det är en del av att vara människa, något som vi alla delar. Att ha självmedkänsla innebär att du accepterar dig själv precis som du är. Ibland lyckas du, ibland inte. Självklart kan du fortfarande sträva efter att utvecklas och bli bättre nästa gång. Men kom ihåg att livet inte bara handlar om att prestera. Ta hand om dig själv, unna dig att ge dig själv vad du behöver för att må bra, var hälsosamt egoistisk. Åk på spa. Gå en långpromenad i naturen. Eller gör dig en stor skål popcorn och lägg dig i soffan framför Netflix.
En viktig del, tycker jag, när det gäller självmedkänsla är att stå upp för dig själv och att sätta gränser. Om du till exempel har en arbetssituation som kräver det omöjliga av dig – i stället för att sitta slutkörd och gråtfärdig och kämpa på kvällar och helger, på gränsen till utbrändhet, kan du tänka: ”Det här är inte ok, jag kan inte jobba under de här förhållandena.” Sen lägger du undan jobbgrejerna och umgås med din familj eller med dig själv i stället, och dagen efter pratar du med din chef om hur ni kan göra din arbetssituation mer hanterbar.
Om du skulle ha någon omkring dig 24/7 – skulle du föredra att den personen var snäll och omtänksam och ville ditt bästa, eller skulle du hellre ha någon som var extremt krävande och kritisk? Det här är det val du har med dig själv. Var inte din egen värsta kritiker, var din egen bästa vän.