Den bästa feedbacken är den du själv ber om
Förra vintern gjorde jag en av de största satsningarna jag har gjort på min egen utveckling som talare och tillbringade totalt 16 dagar i ett träningsprogram med några av USA:s främsta talarcoacher (på bilden blir jag coachad av en av dem, Michael Port, och har som synes hysteriskt roligt).
En av de saker vi fick lära oss där var att ta kontroll över vilken feedback vi ville ha, något som för mig var ett helt nytt sätt att tänka.
Vi hade regelbundna ”rehearsal groups”, sessioner i mindre grupper där vi testade olika delar av vårt material på varandra. I dessa sessioner var det absolut förbjudet att ge feedback som inte var efterfrågad. Varje deltagare fick i stället berätta vad de ville öva på eller testa inför de andra och exakt vad de ville ha feedback på. T ex ”i dag tränar jag på att göra pauser, jag vill veta om ni upplever pauserna som lagom långa/för korta/för långa”, eller ”i dag ska jag testa en ny story, jag vill veta om ni tycker att den hänger ihop med budskapet jag kopplar den till”. Det var viktigt att vi var specifika i vad vi frågade efter, vi fick inte bara säga ”jag ska testa en del i min nya föreläsning och vill höra vad ni tycker”.
Det bästa med det här upplägget var att det skapade en trygg miljö, där vi visste att vi inte skulle bli recenserade eller kritiserade av kollegor med en massa åsikter vi inte bett om att få höra. Jag vill gärna tro att människor som ger spontan feedback gör det av välvilja, för att de vill hjälpa dig. Men trots det skapar den spontana feedbacken ofta ångest, stress och känslor av misslyckande i stället för att hjälpa oss att bli bättre.
Jag tänker att det här arbetssättet – att be om den feedback vi behöver i stället för att tvinga på varandra oönskad feedback – kan användas i många andra sammanhang. Självklart finns det också tillfällen när jag tycker att det är på sin plats med spontan feedback. Framförallt att bekräfta och visa uppskattning när människor gör bra saker (vilket vi alla kan bli mycket bättre på), men också att säga ifrån om någon beter sig illa eller gör allvarliga fel. Men grundtanken – att inte tvinga på andra dina åsikter om deras prestationer – tycker jag är bra. Vad tycker du?