Kan du berätta mer om det där kaffet du inte vill ha…?

Tänk dig att du säger till mig att du inte vill ha kaffe. Då skulle du nog bli ganska förvånad om jag fortsatte ställa frågor och bad dig berätta mer om den där koppen kaffe – som du inte vill ha. Och jag skulle inte lära mig ett dugg om vad du vill ha i stället, du kanske vill ha te, vatten eller juice, eller du kanske inte vill ha något alls att dricka utan skulle hellre gå en promenad. 

Ändå är det precis så här människor ofta förväntar sig att jag ska bete mig när jag kommer ut som konsult och träffar kunder och klienter. Om jag t ex kommer till en organisation där de har problem med stress, då förväntar de sig att jag ska ställa en massa frågor om orsakerna till och konsekvenserna av den här stressen – som de inte vill ha.

Men jag föredrar att ställa frågor om hur de vill ha det i stället och om exempel på när de redan idag uppnår det. När känner de sig mindre stressade? När lyckas medarbetarna upprätthålla en balans så att de både mår bra och presterar bra på samma gång? Vad är det som bidrar till att det ibland går extra bra? Finns det några medarbetare som lyckas extra bra med det här? Hur bär de sig åt?

Det här är skillnaden mellan problembaserad utveckling och styrkebaserad utveckling. 

Problembaserad utveckling fokuserar på problemen – det man inte vill ha. Risken när man bara pratar om problem är att de förstoras – allt fokus riktas mot hur stressigt det är och ju mer man pratar om stressen desto mer stressade känner sig alla. Det kan också skapa en känsla av maktlöshet.

Styrkebaserad utveckling fokuserar i stället på det man vill ha mer av – lösningar, resurser, styrkor och det som redan fungerar bra. Det skapar hopp och energi och det hjälper människor att se möjligheter och lösningar och inse att de redan har de resurser som krävs för att nå dit de vill.

Vilket angreppssätt skulle du föredra? Att jag tjatar om kaffet du inte vill ha eller att jag frågar vad du vill ha i stället?