Styrkebaserad utveckling handlar inte om ”positivt tänkande”!
När jag berättar att jag jobbar med och föreläser om styrkebaserad utveckling, tror många att det bara handlar om att se det som är positivt och bra och att strunta i problemen, att bara ge beröm och aldrig kritik. Men det är helt fel!
Styrkebaserade metoder ignorerar inte problem eller låtsas att de inte finns, de angriper dem bara från ett annat håll. I stället för att gräva ner sig i problemen och leta efter orsakerna till det som är dåligt, vänder man på det hela och funderar över hur det önskade läget ser ut och vad som orsakar framgång.
Om en arbetsplats t ex har problem med bristande samarbete, skulle problembaserad utveckling handla om att undersöka orsakerna till det dåliga samarbetet och analysera konsekvenserna av att det fungerar så dåligt.
Styrkebaserad utveckling utgår också från samma problem, men där är man inte så intresserad av att gräva vidare i problemet utan letar i stället efter de goda exemplen, undantagen, de tillfällen då samarbetet har fungerat lite bättre, eller åtminstone mindre dåligt. Vad var det som bidrog till att de här undantagen inträffade? VEM gjorde VAD som ledde till ett bättre samarbete? Vad kan vi lära oss av det som vi kan bygga vidare på och göra mer av?
Vilket angreppssätt tror du får människor att känna sig mest engagerade i att bidra till en lösning?